CUSTARD PIE MUSIC
ALL THINGS MUST PASS
GEORGE HARRISON
Låtar album ett: I’d Have You Anytime (Harrison/Dylan), My Sweat Lord (Harrison), Wah-Wah (Harrison), Isn’t It A Pity (Harrison), What Is Life (Harrison), If Not For You (Dylan), Behind The Locked Door (Harrison), Let It Down (Harrison) och Run Of The Mill (Harrison).
Låtar album två: Beware Of Darkness (Harrison), Apple Scruffs (Harrison), Ballad Of Sir Frankie Crisp (Let It Roll) (Harrison), Awaiting On You All (Harrison), All Things Must Pass (Harrison), I Dig Love (Harrison), Art Of Dying (Harrison) och Hear Me Lord (Harrison).
Låtar album tre: Original Jam: It’s Johnnys Birthday (Harrison/Evans/Klein), Plug Me In (Gordon/Radle/Whithlock/Clapton/Mason/Harrison), I Remember Jeep (Baker/Voormann/Preston/Clapton/Harrison), Thanks For The Pepperoni (Gordon/RadleWhitlock/Clapton/mason/Harrison) och Out Of The Blue (Gordon/Radle/Whitlock/Clapton/Wright/Harrison/Price/Keys/Aronowitz).
Musiker: George Harrison (gitarr/sång), Eric Clapton (gitarr), Dave Mason (gitarr), Ringo Starr (trummor), Jim Gordon (trummor), Klaus Voormann (bas) Carl Radle (bas),
Gary Wright (keyboards), Bobby Whitlock (keyboards), Billy Preston (keyboards), Gary Brooker (keyboards). Pete Drake (pedal Steel guitar), Bobby Keys (tenor saxofon), Jim Price (trumpet) och Badfinger (kompgitarr/Percussion/kör).
Studios: Abbey Road och Trident Studios, London.
Producenter: George Harrison och Phil Spector.
Tekniker: Ken Scott och Phil McDonald.
Albumet gavs ut: Den 27 november 1970.
Tomas Håkansson
George Harrison skrev under hela Beatles karriär låtar tänkta till gruppens olika album. Redan tidigt byggdes Beatles enorma succé på Lennon/McCartney låtskrivande. Det var deras låt material som kom att dominera på alla album som Beatles släppte under sin endast sju år långa skivkarriär. Oftast fick George Harrison med en till två låtar på de olika albumen, han fick med totalt 22 egna låtar från och med debutalbumet With The Beatles (1963) till det sist inspelade Abbey Road (1969). Men George Harrison var ingen som hängde läpp för det, under Beatles åren arkiverade han många av sina outgivna låtar i byrålådan. När George Harrison fick visa vilken gigant han var som låtskrivare, blommade han ut ordentligt som exempelvis på Beatles albumet Revolver (1966), där hans låt Taxman inleder albumet. Han fick med ytterligare två låtar på Revolver, Love You To och I Want To Tell You. På Beatles dubbelalbum The White Album (1968) fick Harrison med hela fyra låtar, en av dem är idag den klassiska While My Guitar Gentley Weps, där hans kompis Eric Clapton också medverkar. Den definitiva bekräftelsen att George Harrison var en låtskrivare i världsklass visade han på Beatles sist inspelade album Abbey Road, där albumets två mest kända låtar och idag två av rockhistoriens mest kända låtar, Something och Here Comes The Sun.
När sagan Beatles kom till sitt bokslut på våren 1970 så var det fyra ganska vilsna musiker som nu skulle fungera var för sig och utan den mycket starka sammanhållningen som Beatles faktiskt hade haft, framför allt i sitt studioarbete. Det var till stora delar en ganska städad musikalisk skilsmässa som de fyra giganterna genomgick. Paul McCartney kom först ut med sitt solo album McCartney som släpptes den 17 april 1970, sedan var det Ringos tur fyra dagar senare med albumet Sentimental Journey, sedan dröjde det sju månader innan George Harrison släppte sitt trippel album All Things Must Pass, och slutligen den 11 december 1970 kom så John Lennons solo album Plastic Ono Band.
John Lennons - Plastic Ono Band.
Ringo Starrs - Sentimental Journey.
Paul McCartneys - McCartney.
Albumet som fick mest uppmärksamhet och som bara i USA sålde sex miljoner de tre första månaderna var George Harrisons All Things Must Pass. Och det var inte konstigt, han hade presenterat ett alster som kom att gå till rockhistorien som ett av de soloalbum från en Beatles medlem som kom att bli riktigt legendarisk. När främst Lennon och McCartney fick ” börja om från början” med låtskrivandet till sina respektive album så öppnade Harrison sin ”byrålåda” och tog fram mycket färdigt material som ratats under Beatles tiden. All Things Must Pass släpptes som ett trippel album, bara det var mycket sensationellt, men George Harrison hade så mycket att ta av så han öste på för fulla muggar, inledningsspåret I’d Have You Anytime skrev George Harrison tillsammans med Bob Dylan redan 1966 och det var meningen att den skulle vara med på Beatles albumet Revolver men ratades av Lennon/McCartney. Även låten Isn’t It Pity från All Things Must Pass är också från Revolver tiden men ratades personligen av John Lennon. George Harrison blev så besviken att han hade funderingar på att ge bort låten till Frank Sinatra. Så här i efterhand menar jag att Harrison tjänade på att låten inte kom med på Revolver. Det är en svårmodig och elegant låt i en och samma mening och rönte stor uppmärksamhet på Harrisons solodebut, mycket större än vad den hade fått på ett Beatles album, där jag tror den hade drunknat i överskottet av Lennon/McCartney låtar
Till Beatles albumet Let It Be hade George Harrison skrivit låten Wah-Wah som ratades av Lennon/McCartney, en låt som är ett av de starkaste spåren på All Things Must Pass. Låten som kom att bli isbrytaren för Harrison solodebut är tveklöst My Sweet Lord som blev en monumental hit både i England och USA, samt övriga världen. Många år senare skulle George Harrison ställas vid skranket därför att My Sweet Lord till mycket påminde om låten He’s So Fine med gruppen The Chiffons från 1963. En domstol bedömde att George Harrison omedvetet kopierat låten, och med det klarade han sig ifrån anklagelsen om låt stöld.
Som jag skrev tidigare hade de fyra Beatlarna kunnat släppa vilket skit som helst (och de gjorde de också) utan att något skivbolag hade möjlighet att bestämma eller påverka den musikaliska delen på deras olika album. Det är en sits som fortfarande är få förunnat. Som sagt mycket av Harrisons låtmaterial hade några år på nacken, för att inte tala om jam plattan som grenar ut sig åt alla möjliga håll. En höjdar låt på albumet är Harrisons komposition What Is Life som är en tung tra la la låt. George Harrison verkade ha lagt låtarna huller om buller utan mening på All Things Must Pass, exempelvis första låten I’d Have You Anytime känns inte som en öppnings låt med sin lugna och lite sävliga balad stil. En väldigt cool låt på albumet är Bob Dylans If’ Not For You som George Harrison behandlar med all vördnad. Harrison låten Let It Down genomsyrar också det speciella sound George Harrison skapade när han skrev låtar. Jag tror att detta album blev så bra därför att George Harrison inte kompromissade med låtvalet, han spelade in låtar som han själv gillade utan att titta på några hitlistor. Det var förmodligen något som han inte brydde sig om längre efter att under sju år ha toppat världens topplistor med Beatles. Den konstnärligaste biten var nu mycket viktigare för honom, men det skulle ju visa sig fungera även det, låten Run For The Mill är ett bevis för detta.
En av plattans starkaste låtar är Beware Of Darkness som inleder det andra albumet på All Things Must Pass. En annan låt Apple Sccruffs handlar om Beatles medlemmarnas verkliga hardcore fans som oftast stod utanför Abbey Road studion i London och Apple kontoret och väntade att få en skymt av Beatles medlemmarna. Låten är en hyllning till dem. George Harrison hade förmågan att få till det på ett mycket bra sätt även i lite vemodiga låtar, en sådan är den fina Ballad Of Sir Frankie Crisp (Let It Roll). George Harrisons medproducent på albumet Phil Spector påverkan märks i bland annat i låten Awaiting On You All där han luftar sitt berömda Wall Of Sound, en inspelningsteknik som han använde flitigt under 60-talet i USA, det gick ut på att få ett sådant brett och fylligt sound med pålägg efter pålägg, dubbla, tre dubbla och upp till sex dubbla pålägg av olika instrument så att det till slut lät som en jätte vägg av ljud, på Awaiting On You Wall hör man tydligt detta liksom i låten Wah-Wah.
Phil Spector och George Harrison.
Titelspåret All Things Must Pass är hur man än vill tyda texten något av de bästa spåren på albumet. Sedan kommer en ordleks låt I Dig Love lite som en utfyllnad. Tillbaka till Phil Spectors Wall Of Sound, i låten Art Of Dying som jag gillar mycket bättre idag än när jag hörde den första gången för. En liten intressant sak om den låten och som inte blev omnämnt på omslaget är att en 19 år gammal Phil Collins spelar congas på låten, men det var inte första gången Phil Collins var inblandad i ett projekt med Beatlesmedlemmar. 1964 medverkade Phil Collins 12 år gammal som statist i Beatles filmen A Hard Days Night.
George Harrisons andliga sida var väl känd och han vek aldrig en tum från denna övertygelse under resten av sitt liv, detta visar han i den fina avslutningen på studioalbumen i låten Hear Me Lord. På den tredje skivan (vinyl) som döptes till Original Jam inleder med en låt som baserades på Martin/Coulters låt Congratulation som med Harrison döptes till It’s Johnnys Birthday och var en hyllning till John Lennons 30-års dag. De andra fyra låtarna Plug Me In, I Remember Jeep, Thanks For The Pepperoni och Out Of The Blue är alla en röra i jamession fast i positiv mening.
Med detta album i ryggen gjorde George Harrison egentligen bara en live spelning då han 1971 på Madison Square Garden i New York samlade de flesta musiker från All Things Must Pass på på en välgörenhets gala för det drabbade i Bangladesh, som också blev en film som fick namnet The Concert For Bangladesh (1971).
I ärlighetens namn kom väl aldrig George Harrison upp i denna standard som på All Things Must Pass på sina resterande soloalbum. Och turnerandet var aldrig hans grej. Efter Beatles gjorde han en turné med Delany Bonnie & Friends som jag själv såg på konserthuset 13 december 1969. 1974 gav han sig ut på en USA turné som döptes till Hari’s On Tour 74’ och denna turné blev ingen succé, det var en George Harrison utan röst som spelade inför halv tomma lokaler runt omkring i Nordamerika.
George Harrisons första och enda riktiga turné i USA 1974.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar