Journey - Debutalbum

CUSTARD PIE MUSIC
 

JOURNEY

JOURNEY 

Låtar: Of A Lifetime (Rolie/Tickner/Schon), In The Morning (Rolie/Valory), Kohoutek (Schon/Rolie), To Play Some Music (Rolie/Schon), Topaz (Tickner), In My Lonely Feeling (Rolie), Conversation (Valory) och  Mystery Mountain (Rolie/Tickner/Valory). 

Musiker: Gregg Rolie (sång/keyboards), Neal Schon (gitarr/sång), Aynsley Dunbar (trummor), George Tickner (gitarr/bas) och Ross Valory (bas/piano/sång).

Producent: Roy Halee.Tekniker: Roy Halee. 

Studio: CBS Studios, San Francisco. 

Albumet utgavs: 1 april 1975.

                         Tomas Håkansson                      

Det Journey som 1975 släppte sitt debutalbum Journey är inte samma band som det Journey som fortfarande är aktivt idag. Medlemmar från debutalbumet som fortfarande är med i dagens Journey är gitarristen Neal Schon och basisten Ross Valory. Medlemmarna i 1975 år upplaga av Journey kom från olika musikaliska bakgrunder. Organisten och sångaren Gregg Rolie hade tillsammans med Neal Schon spelat i gruppen Santana, Ross Valory hade under en kortare tid ingått i Steve Miller Band. Den andra gitarristen från 1975 års Journey upplaga heter George Tickner och han hade spelat i en grupp från San Francisco som hette Frumious Bandersnatch där även Ross Valory hade ingått. I det Journey som startade upp verksamheten 1973 hette trummisen Prairie Prince från gruppen The Tubes, men han lämnade gruppen innan debutalbumet. Han ersattes av engelsmannen Aynsley Dunbar. Aynsley Dunbar hade redan 1975 en gedigen bakgrund som musiker, han hade ingått i John Mayall & Bluesbrakers och är bland annat med på albumet A Hard Road (1967) där Peter Green är gitarrist. Han hade också spelat med Jeff Beck Group i den upplaga där Rod Stewart och Ron Wood ingick. Andra grupper och artister som Aynsley Dunbar har spelat med är Frank Zappa & Mothers Of Invasion, John Lennon, David Bowie, Lou Reed, Mick Ronson och Ansley Dunbar är också trummis på Whitesnakes album 1987.

När Neal Schon började i Santana var han endast 15 år gammal, han blev då också erbjuden att ingå i gruppen Derek & The Dominos med Eric Clapton, men valet föll på Santana. Det Journey som släppte debutalbumet var ett utpräglat progressivt band. Låtarna byggdes upp kring de olika musikernas individuella färdigheter, något som var vanligt bland just de progressiva grupperna på 70-talet. Den som fick idén till gruppen Journey bildande var Santanas tidigare manager James Herbie Herbert, han kom också att bli Journeys första manager. Han lotsade fram dem till deras stora kommersiella genombrott, han vek aldrig en tum från bandet, och när deras skivbolag Columbia ville ”droppa” dem efter deras tredje album var det Herbie Herbert som lade upp en ny strategi där Journey skulle utöka gruppen med en frontman och sångare. Gregg Roile hade skött sången i Journey, sittande bakom sin hammondorgel, nu såg Herbert möjligheten att forma om bandet och ”avlasta” Gregg Rolie när det gällde sång delen. Columbia gick med på Herberts förslag och till deras fjärde album hittade han sångaren Robert Fleischman. Ganska snart skulle det dock visa sig att Robert Fleischman inte var det rätta valet som sångare. Inte så mycket för hans musikaliska kunskaper utan mer för att det skar sig mellan honom och Herbie Herbert, och det hade inte Journey råd med. Herbie Herbert letade vidare och fann den som kom att bli gruppen mest framgångsrika sångare- Steve Perry.

Journey upplagan från debut albumet, från vänster Gregg Rolie, 
Ross Valory, Neal Schon, George Tickner och Ansley Dunbar.

Herbie Herbert hittade Steve Perry efter att han lyssnat på en demotejp med gruppen Alien Project där Steve Perry var sångare. Med hans intåg i Journey kom gruppen att göra en musikalisk kursändring från det progressiva till det mera radiovänliga. Skivbolaget och Herbie Herbets tålamod kom att visa sig bli mycket lyckat. Det fjärde albumet Infinin (1978) blev Steve Perry’s första album med Journey, det blev också trummisen Aynsley Dunbars sista med gruppen, han kom att ersättas av trummisen Steve Smith. Live albumet Captured (1981) kom att bli Gregg Rolie’s sista album med Journey, han ersattes av gruppen Babys keybordist Jonathen Cain. Albumet som kom efter live albumet kom att bli Journeys stora kommersiella genombrott, Escape (1981) blev ett monster och innehåller mega hiten Don’t Stop Believin (Cain/Perry/Schon). Albumet rusade upp på den amerikanska albumlistans första plats och Journey var med det ett av USA största band, man var också en helt annan grupp än den grupp som släppte debutalbumet Journey 1975. 

När man började inspelningen av debut albumet Journey i CBS Studios, San Francisco hade medlemmarna varit med och skrivit alla låtar, strongt för ett debutalbum. Första låten på albumet är Gregg Rolie, George Tickner och Neal Schon’s Of A Lifetime. Det är klassisk 70-tals musik med Gregg Rolies hammondorgel och sång samt Neal Schon’s gitarr som ligger som en varm fläkt över hela låten. Det är helt klart en stark start på albumet. Den andra låten In The Morning Day (Rolie/Valory), börjar lite balad aktigt innan det i mitten av låten tar hus i helvete och det börjar svänga hejdlöst, med Gregg Rolie på tung hammond orgel och basisten Ross Valory på klinkande rock ’n’ roll piano, sedan stegrar sig låten med ett tungt gitarr solo av Neal Schon och tajta trummor av Aynsley Dunbar. Om ni går in på youtube och slår Journey In The Morning Day kan ni se och höra låten live från en inspelning på Winterland Ballroom i San Franciscio i mars 1974, gör det.

Det första Herbie Herbert gjorde när Journey hade bildats var att skicka ut dem på långa turnéer runt om i USA, för att få dem ordentligt samspelta. Journey hade mer eller mindre varit på turné i två år när man släppte debut albumet. Många av låtarna på albumet hade man spelat live innan det släpptes. Journey gjorde sin turné debut just på Winterland Ballroom på nyårsafton 1973, som förband till Santana. Herbie Herbert bokade upp Journey som förband till bland andra Dobbie Brothers, Robin Trower, Mahavishnu Orchestra, Herbie Hancock, Black Oak Arkansas och efter att albumet hade släppts åkte man på turné med bland andra skämt bandet Kiss och Ian Hunter & Mick Ronson. Det var ett smart drag från Herbie Herbert att låta Journey vara förband till många av de etablerade grupperna och artister, med det nådde man snabbt en större och bredare publik.Tillbaka till albumet Journey och låten Kohoutek (Schon/Rolie), en av tre instrumentala låtar på albumet. Detta är så långt från ”radio Journey” du kan tänka dig. Det är en typisk musiker låt där man far iväg i olika musikaliska utsvävningar och visar upp sina olika färdigheter på sina olika instrument. En annan Gregg Rolie och Neal Scon låt To Play Some Music är motsatsen till Kohoutek, en enkel men väldigt svängig sak med bra sång av Gregg Rolie. I den andra instrumentala låten Topaz (George Tickner) flödar frispelet igen, främst då mellan gitarristerna George Tickner och Neal Schon, en riktig svängig sak. Med mycket blues feeling i en av plattans bästa låtar In My Lonely Feeling (Rolie) visar Gregg Rolie vilken bra låtskrivare han är, samtidigt visar Journey att de behärskar vilken musik stil som helst. In My Lonley Feeling vävs fint in i den tredje instrumentala låten Conversations (Ross Valory). En annan låt som blev en stor publik favorit när Journey spelade live på 70-talet, är plattans sista spår Mystery Mountain (Rolie), som jag tycker är albumets absolut bästa låt. Denna låt har allt, det svänger hejdlöst och alla musiker presterar till hundra procent. Detta är en perfekt avslutning på ett album som lovade gott för framtiden.

Försäljningen av Journey albumet var väl inte vad man hoppats på, men det viktiga var att gruppen hade en stabil grund att stå på och redan i januari 1976 släppte man sitt andra album Look Into The Future, där man till viss del tonade ned den progressiva biten av musiken. Gitarristen George Tickner lämnade Journey innan det andra albumet släpptes, han ersattes aldrig men på albumet var han med och skrev låten You’re On Your Own tillsammans med Neal Schon, Ross Valory och Gregg Rolie. Journey gjorde också en covers av Beatles låten It’s All Too Much (George Harrison) som finns med i original på Beatles soundtrack till filmen Yellow Submarine (1968). Det tredje och sista albumet innan den första stora förändringen i Journey (Steve Perry som ny sångare) var albumet Next som släpptes i januari 1977, man gick tillbaka till den progressiva musiken på plattan. Next orkade sig upp till en 85 plats på USA’s albumlista.

Vad hände då med original medlemmarna i Journey, Gregg Rolie, Ansley Dunbar och George Tickner efter tiden i Journey? George Tickner startade tillsammans med Ross Valory musik studion The Hive i San Francisco, där han både skrev och spelade in musik. George Tickner, Ross Valory och Stevie Roseman (keyboards) bildade hobby bandet VTR och i Hive studion spelade man in albumet Cinema (1994). Andra Journey medlemmar som Neal Schon, trummiserna Steve Smith och Prairie Prince medverkar också på Cinema albumet. Trummisen Aynsley Dunbar fortsatte efter tiden i Journey med grupperna Jefferson Starship, Whitesnake och Ufo, han spelade också med gitarristerna Ronnie Montrose, Leslie West och gamla Ozzy Osbourne gitarristen Jake E. Lee. Gregg Rolie lämnade alltså Journey efter albumet Captured (1981), han släppte sitt första soloalbum Gregg Rolie 1985. Ett andra album kom två år senare som fick namnet Gringo.

1991 slog sig Gregg Rolie ihop med två av sina tidigare Journey kompisar Ross Valory och Steve Smith och bildade gruppen The Storm. Gruppen släppte två album, The Storm (1991) och Eye Of The Storm (1993), innan man lade ned verksamheten. Idag (2016) är det 45 år sedan gruppen Santana släppte albumet Santana III (1971) med bland andra Carlos Santana, Gregg Rolie, Neal Schon, Michael Shrieve (trummor) och Mike Carabello (slagverk). Denna upplaga av Santana släppte den 15 april 2016 just uppföljaren till Santana III, albumet Santana IV.

 

Santana III från 1971.

 

Santana IV från 2016.  

 
1971 års upplaga av Santana 2016, från vänster: Gregg Rolie, 
Mike Carabello, Carlos Santana, Neal Schon och Michael Shrieve.

Slutligen vad hände med managern James ”Herbie” Herbert. Herbie Herbert lade ned hela sin själ i Journey, han startade ett bolag som fick namnet Nightmare Production och under åren med Journey höll han ett hök öga på Journey’s alla pengar som kom in och gick ut. Tack vare Herbert hade Journey en stabil och växande ekonomi, plus att han själv blev ordentligt förmögen. 1993 lämnade Herbie Herbert Journey efter upprepande slitningar mellan honom och band medlemmarna, främst då med sångaren Steve Perry. Inte att förglömma är att det var Herbie Herbert som tog över våra svenska grupper Roxette och Europe till USA för deras första turnéer där. Efter åren som manager bestämde sig Herbert för att bli musiker, han bildade bandet Sy Kloops och släppte albumet Sy Klopps Blues Band (1993). Han fick hjälp på albumet av sina gamla Journey polare Neal Schon, Prairie Prince, Ross Valory och Gregg Rolie, lite roligt är att Kee Marcello också medverkar på albumet.

Idag är det 38 år sedan albumet Journey släpptes, och som sagt mycket har förändrats för gruppen under alla år. Om du är ett fan av Journey och kanske inte har botaniserat i deras tidigare produktioner, då ger jag dig rådet att skaffa gruppens tre första album, för att med dem få inblick i gruppens progressiva karriär, börja med att lyssna på albumet Journey, du kommer inte bli besviken, det lovar jag.