Asia - Debutalbum

CUSTARD PIE MUSIC


ASIA
ASIA

Låtar: Heat Of The Moment (Wetton/Downes), Only Time Will Tell (Wetton/Downes), Sole Survivor (Wetton/Downes), One Step Closer (Wetton/Howe), Time Again (Downes/Howe/Palmer/Wetton), Wildest Dreams (Wetton/Downes), Without You (Wetton/Howe), Cutting It Fine (Wetton/Downes/Howe) och Here Comes The Feeling (Wetton/Howe).

Musiker: John Wetton (sång/bas), Geoff Downes (keyboards/sång), Steve Howe (gitarr/sång) och Carl Palmer (trummor).

Producent: Mike Stone.

Tekniker. Mike Stone.

 

Studio: Townhouse Studio, London.

Albumomslag: Roger Dean.

Albumet utgavs: 18 mars 1982. 

 Tomas Håkansson

Hur ska man beskriva en grupp som började så strålande för att sedan haverera i en sörja av nya och hopplösa upplagor av gruppen samt en uppsjö av meningslösa studioalbum.  Gruppen jag skriver om är – Asia. Original upplagan av Asia bestod av fyra bländande musiker med enormt mycket rutin. I bakvattnet av den hysteriska punken skapade fyra ganska luggslitna musiker tillsammans med skivbolags gurun John Kalodner då i mångas ögonen en helt vansinnig grupp konstellation. Super egoister, musiker som tidigare ingått i pompösa och fläskiga symfonirock grupper. Var inte den här typen av rock grupper förlegade i början av 80-talet, det tyckte i alla fall många lika pompösa och självgoda musikkritiker.

Steve Howe från Yes, Carl Palmer från Emerson Lake & Palmer, Geoff Downes från grupperna Buggles och Yes och slutligen John Wetton (1949-2017) tidigare i grupperna King Crimson, UK, Roxy Music, Uriah Heep och Wishbone Ash. Dessa fyra musiker bestämde sig för att spela in ett nytt studioalbum tillsammans. Om man ser det strikt kommersiellt, hur tänkte de då? Jag menar, Yes hade havererat efter Drama albumet och den följande turnén 1980, Emerson Lake & Palmer lade ned verksamheten 1978 efter totalfloppen med albumet Love Beach och John Wetton hade 1977 hoppat av ett totalt nedsupet Uriah Heep och gått vidare till ett skakigt Wishbon Ash som han lämnade 1981. Med allt detta i färskt minne bildades gruppen Asia. 

 

Asia original 1982 från vänster: Carl Palmer, John Wetton, 

Geoff Downes och Steve Howe.

På våren 1981 började de fyra Asia medlemmarna att skriva låtar till gruppens debutalbum. Ganska snart skulle det visa sig att John Wetton och Geoff  Downes fungerade extremt bra som låtskrivare, där även Steve Howe och Carl Palmer kom att bidra som låtskrivare. När man hade utkristalliserat nio låtar gick man i juni 1981 in i Townhouse Studio i London och började inspelningen. Att vara noggrann är något som musiker av Asias kaliber är mycket kända för och man tog tid på sig, efter fem månader var låtarna inspelade, efter det återstod det att lägga upp en lanserings plan. John Kalodner på Geffen Records bestämde att albumet skulle släppas i slutet av mars 1982, så det inte drunknade i all kommers kring jul och nyår 1981/82. Vid denna tid var fortfarande musik media ganska ovetande om Asias existens. I kulisserna jobbade däremot Asias managment med att lägga upp en turné i Nordamerika i samband med att albumet skulle släppas.

Givetvis kunde ingen förutse vilket monster Asias debutalbum skulle bli. Man hade bokat upp en turné på mindre ställen i Nordamerika. Turnén startade New York den 22 april 1982. Drygt två veckor in på turnén hade debutalbumet med en rakets hastighet tagit sig upp till en förstaplats på Billboards albumlista i USA, där där den sedan låg i tre månader. Asia fick möblera om allt, istället för klubbar och universitet blev det stora arenor i Nordamerika som gällde under resten av turnén. Även de svårflörtade brittiska skivköparna tog albumet till sig, i Storbritannien nådde albumet som bäst upp till en 11:e plats. Musikkritiker på båda sidor om Atlanten sågade däremot gruppen och albumet längs fotknölarna.

 

Asia på scen 1982 från vänster: Steve Howe, Carl Palmer, 

Geoff Downes och John Wetton.

Sommaren 1982 hade jag inte en susning att Wetton, Howe, Palmer och Downes hade bildat en ny grupp. Eftersom jag var torsk på Yes och Emerson Lake & Palmer samt gillade vad John Wetton hade gjort med King Crimson var inköpet av debutalbumet en självklarhet. Jag kom ihåg att när jag hade vinyl exemplaret av albumet i handen så var min första tanke -mäktigt, och då tänkte jag på Roger Deans albumomslag. Visst det gick i gammal Yes anda fast det är lite modernare, men framför allt det är jävligt snyggt. Jag lusläste omslaget och hade svårt att få ihop varför främst Steve Howe och John Wetton hade börjat samarbeta. Det andra jag tänkte på var att det är många låtar (nio stycken), inte vanligt för ett progressivt symfonirock band. Det vanliga är att ett sådant album består av fyra till max sex låtar, med långa musikaliska djupdykningar och oändliga solon. För något annat än en klassik symfonirock platta kunde väl detta inte vara med dessa medlemmar? Aj vad fel jag hade.

När jag satte på albumet första gången var det en märklig känsla. Istället för invecklad symfonirock slog det emot mig en låt som lät som en blandning av Beatles och ABBA med en lite fläkt av Beach Boys. Wetton och Downes Heat Of The Moment (som bäst en 4:e plats på Billboards singellista i USA) är en superb poplåt, det var en märklig känsla, vad är detta? Det fortsatte i samma stil med Wetton och Downes låten Only Time Will Tell (som bäst en 17:e plats på Billboards singellista i USA.), vad hade fått dessa fyra rutinerade symfonirockare att spela in ett album med rena poplåtar?

Det är lite en känsla av taktfasta militär toner i låten Sole Survivor (Wetton/Downes) en mäktig power låt där Carl Palmer trampar frenetiskt på sina två bastrummor till tonerna av Steve Howes flummiga gitarr spel. Många av Asias låtar på debutalbumet är cementerade av Geoff Downes keyboard spel. I låten One Step Closer (Wetton/Howe) lägger Geoff Downes in lite ABBA och Benny Andersson känsla, coolt. I den mäktiga Time Again (Downes/Howe/Palmer/Wetton) blir det åka av med Carl Palmers stadiga trummor i fint par arbete med John Wettons basspel och sång, låten är en av plattans mindre kända, men en av de bättre.

Två väldigt starka låtar är Wildest Dream (Wetton/Downes) och Without You (Wetton/Howe). Låten Cutting It Fine (Wetton/Downes/Howe) inleds med Steve Howe på akustisk gitarr, sedan fyller han på med  pedal steel, låtens avslutning åter med Carl Palmers ”militär” trummor och Geoff Downes fina pianospel lyfter låten till en soft avslutning. En av plattans riktiga höjdare är sista låten Here Comes The Feeling (Wetton/Howe) och det blir också som titeln lovar. Denna låt var och är en av Asias mest populära live låtar. Låten har allt en bra pop låt ska ha, bra sång tajt komp och lite klurig text. Sammanfattningsvis har detta det första Asia albumet extremt bra låtar, det är den röda tråden, allt går som på räls. Utmärkelser är alltid roligt när det går bra, debutalbumet blev 1982 årets album i USA, Asia vann också utmärkelsen årets bästa grupp av MTV och inget album hade 1982 haft så mycket speltid i den amerikanska radion som just albumet ASIA. 

Första upplagan av Asia (1981-1983) i original blev en kort historia, kanske skulle man kunna likna dem vid en snabb virvelvind som svepte förbi och försvann. I knappt två och ett halvt år med två studioalbum höll dessa fyra originalmedlemmar ihop Asia innan man gjorde bokslut. Avtrycket är ändå att de inledde med att leverera innan man havererade. Debutalbumet är idag en klassiker och många, håll i hatten, musikkritiker erkänner idag lite rodnande att detta album är en av 80-talets bättre pop plattor, sent ska syndaren vakna.