Colosseum - Colosseum Live.

CUSTARD PIE MUSIC

COLOSSEUM LIVE

COLOSSEUM

Låtar: Rope Ladder To The Moon (Bruce/Brown), Walking In The Park (Bond), Skelington (Clempson/Hiseman), Tanglewood '63 (Gibbs), Stormy Monday Blues (Walker) och Lost Angeles (Greenslade/Heckstall-Smith/Farlow).

Musiker: Chris Farlow (sång), Dave "Clem" Clempson (gitarr/sång), Dave Greenslade (keyboards), Mark Clarke (bas/sång), Dick Heckstall-Smith (saxofon) och Jon Heisman (trummor).

Producenter: Gary Bron och Jon Hiseman.

Albumet är inspelat: Den 18 mars 1971 på Manchester University och den 27 mars 1971 på Big Apple i Brighton.

Albumet utgavs: 17 september 1971.

 

Tomas Håkansson

Samma år (1968) som gruppen Cream ställde in skorna bildades gruppen Colosseum. En grupp vars musik var och är en blandning mellan tung rock och progressiv jazz rock. Första upplagan av Colosseum bestod av trummisen Jon Hiseman som hade spelat med John Mayalls Bluesbreakers, saxofonisten  Dick Hacksell-Smith (1934-2004) hade spelat i gruppen Graham Bond Organization tillsammans med bland andra Jack Bruce och Ginger Baker, basisten Tony Reeves hade spelat på John Mayalls Bluesbreakers album Bare Wires (1968) med bland annat gitarristen Mick Taylor. I övrigt bestod Colosseum också av Dave Greenslade på keybaords som hade spelat i gruppen Chris Farlow And The Thunderbirds, slutligen gitarristen Jim Roche som ganska omgående ersattes av den då nitton årige gitarristen James Litherland. 

Första albumet som Colosseum släppte fick namnet Those Who Are About To Die Salute You (1969), samma år släppte man även albumet Valentyne Suit och i april 1970 kom albumet The Grass Is Greener, i december 1970 släppte man albumet Daughter Of Time som kom att bli sångaren Chris Farlows första album med Colosseum. Chris Farlow är en av de riktigt stora sång giganterna i England, inte känd bland den breda massan, men oerhört respekterad i musikkretsar. Hans röst är helt enkelt makalös och i kombination med Colosseums musik blir det mitt i prick så att säga. Chris Farlow hade haft en lång karriär innan han började i Colosseum. 

Om man axar lite ur Chris Farlows karriär innan Colosseum så hade han under 60-talet en grupp som hette Chris Farlow And The Thunderbirds. Gruppen Thunderbirds har haft medlemmar som gitarristen Albert Lee och trummisen Carl Palmer samt nämnda Dave Greenslade. Under 60-talet släppte Chris Farlow många egna singlar, han har gjort en utmärkt version av Stones klassikern Out Of Time (Jagger/Richards). Rolling Stones managern Andrew Loog Oldham tog Chris Farlow under sina vingar och 1966 släppte Chris Farlowe en EP med fyra klassiska covers låtar, In The Midningt Hour (Pickett/Cropper), Mr Pitiful (Redding/Cropper), Satisfaction (Jagger/Richards) och Who Can I Turn To ( Bricusse/Newley). Chris Farlow har också haft en stor hit med låten  Handbags And Gladrags’ som Mike d’ Abo’s i Manfred Mann special skrev åt honom.


Med live albumet som Colosseum släppte 1971 och sonika döpte till Colosseum Live kom också deras kommersiella genombrott. På albumet  hade gitarristen James Litherland ersatts av Dave ”Clem” Clempson som senare gick vidare till gruppen Humble Pie, ny var också basisten Mark Clarke som senare kom att medverka på Uriah Heeps album Demon And Wizards (1972). I övrigt var det förutom Chris Farlow också original medlemmarna, Dave Greenslade, Dick Heckstell-Smith och Jon Hiseman som medverkar på Colosseum Live. 

 

Colosseum 1971 från vänster: Chris Farlow, Dave "Clem" Clempson, 

Jon Hiseman, Mark Clarke, Dave Greenslade och Dick Heckstall-Smith.

 
Colosseum Live är inspelad i mars 1971 på Manchester University och på Big Apple i Brighton. För att kort gå tillbaka till Jack Bruce, som på sitt första solo album Songs For A Tailor (1969) öppnar med låten Rope Lader To The Moon (Bruce/Brown) en låt som Colosseum också öppnar med på sitt live album. Det smarta är att Colosseum inte gjorde en karbon kopia av låten, utan man har arrangerat om den lite utan att nagga på själva grunden i låten, den är suverän i Colosseums tappning. Detta livealbum blev som sagt Colosseum’s största framgång sedan starten och låg som bäst på en 17 plats på den brittiska albumlistan under en period på sex veckor.

På Colosseum Live finns låten Walking In The Park som skrevs av Graham Bond. På studioversionen av Walking In The Park är det gitarristen James Litherland som sjunger. På live albumet gör Chris Farlow låten mer rättvis, det blir helt enkelt en annan tyngd. Materialet på live albumet passar också Chris Farlow som handsken. Dave ”Clem” Clemson och Jon Hiseman skrev låten Skelington som verkligen är mumma för öronen där Chris Farlow tar i från strumplästen plus ett kryddat och coolt gitarrsolo från ”Clem” Clempson. En annan låt som hade legat i Colosseums byrålåda eller rättare sagt i gruppens tidigare gitarrist James  Litherland byrålåda är hans I Can’t Live Without You, det är en låt där alla musiker duellerar med varandra och där Chris Farlow ”springer” ut och in i låten, det är rörigt vackert.  Den drygt tio minuter långa Tangelwood ’63 (Gibb), är en låt utan någon som helst struktur och där Dave Greenslade i alla "röra" briljerar på sin hammondorgel. T.Bone-Walkers Stormy Monday Blues passar Chris Farlow som en skräddarsydd kostym.  Chris Farlow och Colosseums gör en stark version av låten. Den drygt femton minuter långa Lost Angeles (Greenslade/Heckstall-Smith/Farlow), tycker jag personligen är en av de bättre låtarna på albumet, där alla musiker och Chris Farlow sträcker ut sig så långt det går. Colosseum bröt upp efter live albumet, men att de nu har tagit upp verksamheten igen. Vill du ha en väldigt bra live album från 70-talet med lite progg anda och fenomenala musiker är Colooseum Live plattan för dig.

  

 Colosseum 2014 från vänster: Jon Hiseman, Babra Thomson, 

Dave "Clem" Clempson, Mark Clarke, Dave Greenslade och Chris Farlowe.