Rory Gallagher - Tattoo Lady

 



CUSTARD PIE MUSIC

TATTO

RORY GALLAGHER

Låtar: Tattoo’d Lady, Cradle Rock, 20:20 Vision, They Don’t Make Them Like You Anymore, Livin’ Like A Trucker, Sleep On A Clothes Line, Who’s That Coming, A Million Miles Away och Admit It.

Musiker. Rory Gallagher (gitarr/sång/ munspel/saxofon och mandolin), Gerry McAvoy (bas), Rod de’Art (trummor) och Lou Martin (keyboards).
 

Producent: Donal Gallagher.
 

Studio: Polydor Studio, London.

Albumet utgavs: 11 november 1973.

 

Tomas Håkansson

Fråga The Edge i U2, eller Vivian Campbell i Def Leppard likaså hade man kunnat fråga Gary Moore, om vilken gitarrist som har påverkat dem mest, alla tre är irländare och gitarristen som betytt så mycket för dem och många andra av dagens gitarrister är den irländska gitarristen, sångaren och låtskrivaren Rory Gallagher (1947-1995). Rory Gallagher vek aldrig av från sin rockmusik med mycket blues i botten, hur de musikaliska vindarna än blåste, stod alltid Rory Gallagher i sin rutiga skjorta, jeans jacka och jeans byxor och levererade tidlös rockmusik. När jag första gången hörde talas om Rory Gallagher var när han var med i bandet Taste. Gruppen fick en ordentlig dörröppnare till musik branschen när man tillsammans med gruppen Yes var förband till Cream på deras avskeds spelning på Royal Albert Hall i London november 1968. Eric Clapton var så nöjd med Rory Gallagher och Taste att han tog med sig dem på hans nystartade grupp Blind Faith’s (Eric Clapton, Steve Winwood, Ginger Baker och Ric Gretch) USA turné tillsammans med gruppen Free. Det fanns något eget med Rory Gallagher, han vårdade sina rötter och släppte egentligen aldrig ett dåligt album under hela sin karriär.

Under sin solo karriär släppte Rory Gallagher elva studio album. För mig har albumen Rory Gallagher (1971), Tattoo (1973) och Against The Grin (1975) gjort starkast intryck. De musiker som följde med Rory Gallagher under hans solo karriär var basisten Gerry McAoy, trummisar han främst spelade med var Wilgar Campell och Rod De’Ath. Det som gjorde Rory Gallagher så unik var som sagt hans spelstil, det var basic från början och så befriande från kommersialisering, hans skivbolag lät honom hållas och det med framgång.

 

Tattoo albumet sticker ut lite extra. Tattoo var Rory Gallagher’s fjärde studio album och släpptes i november 1973. Inlednings låten Tattoo’d Lady har en botten som är så tung, det är en av de bästa låtarna han skrev under sin karriär. Gitarristen Joe Bonamassa har gjort en cover på låten Cradle Rock som är det andra spåret på Rory Gallaghers Tattoo album. Joe Bonamassa gör låten på sitt album A New Day Yesterday, Live. 

Låten 20:20 Vision på Tattoo är en rolig prat blues med Rory Gallagher på akustisk gitarr, munspel och snurrig sång, coolt. Rory Gallagher byggde sin musik med bluesen i botten, i låten They Don’t Make Them Like You Anymore går han lite utanför den ramen och blandar upp sin rockmusik med jazz. Rory Gallagher var under hela sin karriär mer eller mindre alltid på turné, och under turné pauserna arbetade han oftast med sina album inspelningar. Rory Gallaghers turné rutin var enorm, detta var en viktig orsak när Mick Jagger och Keith Richards erbjöd Rory Gallagher jobbet som Mick Taylors ersättare i Rolling Stones. Det var många gitarrister som var påtänkta att ersätta Mick Taylor i Stones, men Rory Gallagher var också en av få gitarrister som verkligen testades av Stones. Han spelade under ett par dagar med Stones i Amsterdam. Musikaliskt var han som klippt och skuren för Rolling Stones. Jagger och Richards var unisont överrens om att Rory Gallagher var mannen att axla Mick Taylor’s mantel i Stones. För Rory Gallagher var det aldrig aktuellt fast han erkände att det lockade mycket. För musikern Rory Gallagher var just musiken det viktigaste, och detta var inget han dagtingade med, att behöva anpassa sig var inget som lockade Rory Gallagher. 

 

Tillbaka till albumet Tattoo och låten Livin Like A Trucker, en tung låt med ett mycket smakfullt solo av Rory Gallagher. Låten Sleep On Clothes Line är en ball rock dänga med lite Status Quo gung. Rory Gallagher besökte Sverige vid ett flertal tillfällen. Första gången den 5 november 1969 med sin grupp Taste, då de spelade den legendariska Göteborgs klubben Cue Club, sedan återkom Taste till Sverige i september 1970 och spelade både på Göteborgs som Stockholms konserthus. Som soloartist besökte Rory Gallagher Sverige i mars 1976 (Stockholm och Göteborg), oktober 1978 (Stockholm) och oktober 1979 (Stockholm). Rory Gallagher besökte även Gröna Lund i Stockholm i juni 1984. Annars var det främst i Tyskland, Frankrike, Belgien och Holland där han turnerade mycket, i dessa länder var han enormt stor. Under sin karriär släppte Rory Gallagher tre live album, Live In Europé (1972), Irish Tour (1974) och Stage Struck (1980).  Efter hans död 1995 har det släppts tre live album, 2003 kom albumet Meeting With The G-Men som är en inspelning från en konsert i Amsterdam 1993. 2006 släpptes albumet Live In Montreux med inspelningar från 1975, 1977, 1979 och 1980. Slutligen så kom det så sent som den 25 mars 2011 live albumet Notes From San Fransisco, som är en inspelning från 1979. Rory Gallagher var egentligen inte så känd för den breda publiken, men han var ”världsberömd” bland musiker och självfallet bland gitarrister. Under en intervju i London 1970 fick Jimi Hendrix en fråga av en journalist som undrade hur det känns att vara världens bästa gitarrist, Hendrix svarade – jag vet inte fråga Rory Gallagher istället.

Tillbaka till Tattoo albumet och låten Who’s That Coming, som är en pärla där Rory Gallagher lever ut sin blues rock på allra bästa sätt. Låten inleder med akustisk slide och går sedan över i full sula med de andra band medlemmarna. Låten lyser av fenomenalt gitarrspel och är en av plattans riktiga tunga låtar. Det bästa med Rory Gallagher tycker jag var hans mångfald som gitarrist, han var inte främmande att botanisera i alla möjliga musikstilar, men alltid med blues rocken i botten, en låt som jag fastnat mycket för är A Million Miles Away, egentligen ingen märkvärdig låt alls, men när Rory Gallagher sätter tänderna i den blir det magiskt, som när det kommer in fint blås i låten. I Nordamerika hade Rory Gallagher en trogen publikt och han gjorde drygt ett tjugotal turnéer i Nordamerika. Avslutnings låten på Tattoo låten Admit It, där Gallagher bränner av ett solo på ett mycket smakfullt sätt, smakfullt som all hans musik är. Det är bara så tråkigt att hans liv skulle komma till enda när han endast var 47 år gammal. Rory Gallagher hade mycket kvar att ge som gitarrist och låtskrivare, som var hans två tyngsta talanger.

Retroaktivt har Rory Gallagher hemma på Irland fått ett stort erkännande. I Dublin har han fått en gata uppkallad efter sig Rory Gallagher Corner, under gatuskylten sitter en Fender Stratocaster i brons och i naturlig storlek. I Cork också på Irland har det öppnats ett musik bibliotek i Rory Gallagher ära. Och i hans födelsestad Ballyshannon har det rest en staty av honom i naturlig storlek. Men det viktigaste hans musik lever vidare i det material han lämnade efter sig i alla album som han spelade in. Rory Gallagher är tveklöst en av de stora giganterna inom rockmusiken, om det råder det inga tvivel.